Mitt nya liv som scooterist

2016-06-19 Av: Bzzbzz Kommentarer: 0

Min PX200E i annonsen

Hej
Det verkar inte vara så många som bloggar så jag kan bidra med mina tankar och upptäkter som ny scooterist och SSC-medlem.

Ända sedan mitt liv som biker började när jag var 16 i slutet av 70-talet så har jag haft ett gott öga till vespor och scootrar i allmänhet. Vet inte hur många vespor jag fotat på mina resor till Italien etc. Trots det så har jag aldrig ägt eller ens kört en vespa förrän hösten 2015.

Min kompis Daniel har kört en relativt ny och snygg PX i ett par år och erbjudit mig att prova den. Han är en troligt cool och stilsäker kille. Jag var lite seg så till slut kom han hem till mig för att få mig att ta en provtur. Det tog bara några kvarter i villaområdet för mig att bli frälst.

Samma kväll lade jag in en bevakning på Blocket och har sedan dess bevakat marknaden med sökordet Vespa. Ganska snabbt bestämde jag mig för att det skulle bli en PX200E. Dels eftersom det finns många men också för att Daniel har en sådan.

Under vintern såg jag hur priserna gick upp. Några intressanta objekt dök upp men de var oftast långt från Stockholm och såldes snabbt. Det var speciellt en vespa som såldes i Enköping som jag fastnade för. Jag messade med säljaren och spara de bilden som bakgrundsbild på min iPhone. Den hade pakethållare fram och bak, snygga dekaler och framför allt två extra lamopr fram som gav den collare stuk än de andra jag tittade på. Tyvärr hann den bli såld innan jag hann dit.

Bilden hade jag kvar på telefonen hela vintern för att hålla livet i min tanke om en vespaframtid. Några andra objekt dök upp. En jättesnygg mörkblå i Gävle och en grön i Borlänge men de var lite dyra tyckte jag. Risken med långa spaningar på Blocket och drömmar i allmänhet är att de förblir drömmar.

En dag när jag klev på tunnelbanan på väg hem tog jag upp telefonen med min vita förlorade vespa och kollade Blocket som vanligt. Dröm om min förvåning!!! Den vita förlorade drömvespan som jag hade på telefonen var till salu igen fast nu i Stockholm där jag bor.

Det kunde inte vara en slump. Jag är totalt ovidskeplig och icke religiöst men det kanske ändå finns en vespagud som klev ner från himlen och grep in i mitt livsöde. Jag ringde direkt, tåget hann knappt stänga dörrarna och sa till säljaren att jag kommer i kväll.

Efter att ha plundrat bankomaten på många 500-ringar tog jag tricken dit med hjälmen på armen. Killen som sålde var en glad prick som visade både vespan och sitt fantastiska hem. Efter en provtur var affären klar och jag var vespaägare 3 timmar efter att jag sett annonsen.

Då började mitt vespaliv, det var bara 1,5e månad sedan men det känns som en evighet.

Hur min relation till denna charmiga 2-hjuling utvecklar sig tänker jag skriva om i denna blogg.

Annonsera, ej inloggad